Ormen

~
höjderna stodo mörka
allvarstunga

lapade solljuset
som tycktes akta sig
för var sten
som i själen lagts
i muren som försatts

en orm kikar ur murglipan ut
lyfter huvudet
betraktar ljuset
som glimmar till i ögona
ett väsande avväses

solens värme
far över ormens kalla kropp
ormen sänker huvudet
ringlar in i glipan
skamsen og förtagen

~





+ Katta

SvD, Aft
Andra om: orm, beteende