~
den kärlek
jag till dig känner
obeskrivlig i ord
outtalad
som oftast
men ständigt varande
i en obestiglig känsla
fast din storm
ibland träd fäller
så att man backa från stigen får
traskandes över
hindrena du fäller
hoppandes över
de gropar jag gräver
i skyttefältets intensitet
likt den skytt
jag född till är
gropar o hinder
ehuru ej kärleken stoppar
även om hoppet ibland sinar
den djuplodade kärleken
där erfinns
obeskrivlig
oförklarlig
ständigt varande
i evig existens
emanerar
in aeternum
insieme
~
Läs även min Varje cell i min kropp.
Andra om: kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
Skön poesi om kärlekens ibland vingliga färd. Läser och tycker mycket om ;o)
Underbart skönskrivet, likt en smältande vulkan som sprutar ut det vackraste inre, precis som bara du förmår att göra Steve.
Skicka en kommentar