torsdag 8 oktober 2009

Kärleken till Dig

~
den kärlek
jag till dig känner
obeskrivlig i ord

outtalad
som oftast

men ständigt varande
i en obestiglig känsla

fast din storm
ibland träd fäller
så att man backa från stigen får

traskandes över
hindrena du fäller

hoppandes över
de gropar jag gräver
i skyttefältets intensitet

likt den skytt
jag född till är

gropar o hinder
ehuru ej kärleken stoppar
även om hoppet ibland sinar

den djuplodade kärleken
där erfinns

obeskrivlig
oförklarlig

ständigt varande
i evig existens
emanerar

in aeternum
insieme

~


Läs även min Varje cell i min kropp.

Andra om:

2 kommentarer:

Markattan sa...

Skön poesi om kärlekens ibland vingliga färd. Läser och tycker mycket om ;o)

Angie Roger sa...

Underbart skönskrivet, likt en smältande vulkan som sprutar ut det vackraste inre, precis som bara du förmår att göra Steve.