Själarnas kärlek

allting har en början

allting har ett slut

förutom själarnas
förevigade amour

~

Bokskrivning

som en bok

öppnade du dig

sidorna var rena

~

Universums ordning

Själva planetskapelseprocessen är högst normal i förhållande till en Stjärna som den vi lever under, Solen, men flertalet planeter kretsandes runt ett Centrum,

liknande Stjärnor hava med stor sannolikhet likväl planeter samt annat krims snurrandes runt henne

Hon, Stjärnan, i form av Sola

är den vi kretsar runt

Stjärnan, hon, Sola

är den som sprider divin värme

som skapar liv

Sola, hon Stjärnan

är centrum för vår skapelse

hon som drar i oss

som vi smälter utav

Vi, planeter,

som kretsar runt Henne

~

I vördnad

i vördnad av dig

böjer jag mig ner og pussar på dina fossingar

tittar upp,
samt ser en gudinnas glänsning

~

Solfläckar

fast man någon gång

i solen fläckar kan se

fast vi alla själar har

fläckar att se

så ser jag dig med min befläckade syn
som en obefläckad vy

~

Livsavrinning

ljuset i mig

brinner upp

ner rinner stearinet

likt tårar som aldrig tar slut

när ljuset väl avslocknat

samt fnösken föraskats

är stearinets tid avrunnen

så ack mitt liv

~

...

aij will kill û môdefôckëŗ

~

Det är så det e

en total erotisk upplevelse

så själsligt genomskön

med sinnena farandes

till sjunde himlen

blickandes gudinnan i ögona

~

Augusti

den härligaste av alla

när solen är som hetast

ölen som godast

uteserveringarna som fullast

i augusti vill jag förevigt leva

så jag tror jag skall bli augur

samt flyttar med fåglarna
som Sverige nu flyr

~

Napoli

~

livet existerar inte

vi är bara energier som för materian fram

~

Sänkning

du sänks som en mad

på madrassen av mjukaste halm

jag laddar mitt magasin

mess jag munför mig, öppenpå din mage

mumsigt som så

~

mot paradiset

med tungor förandes på bägge av dina innanlår

~

Universal eyes

deep in Your eyes

I see the black enigma where no one lies

the universe of heaven longe inside

the soul of You, in no divide

the Goddess of clear day

I will not, ever, other say

~

Livet

jag kallar det, dö av tristess

~

Napoli - Camorra~Gamorra

sedan jag var tolv år
har jag bevittnat runt 90 mördade lik

~

Eroromantiku

när hon har allt

när hon vill ha mer

när hon får mer

~

Kärleken till Dig

den kärlek

jag till dig känner

obeskrivlig i ord

outtalad

som oftast

men ständigt varande

i en obestiglig känsla

fast din storm

ibland träd fäller

så att man backa från stigen får

traskandes över

hindrena du fäller

hoppandes över

de gropar jag gräver

i skyttefältets intensitet

likt den skytt

jag född till är

gropar o hinder

ehuru ej kärleken stoppar

även om hoppet ibland sinar

den djuplodade kärleken

där erfinns

obeskrivlig

oförklarlig

ständigt varande

i evig existens

emanerar

in aeternum
insieme

~

Les Litanies de Satan – Charles Baudelaire

Ô toi, le plus savant et le plus beau des Anges,
Dieu trahi par le sort et privé de louanges,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Ô Prince de l'exil, à qui l'on a fait tort
Et qui, vaincu, toujours te redresses plus fort,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui sais tout, grand roi des choses souterraines,
Guérisseur familier des angoisses humaines,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, même aux lépreux, aux parias maudits,
Enseignes par l'amour le goût du Paradis,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Ô toi qui de la Mort, ta vieille et forte amante,
Engendras l'Espérance, — une folle charmante!

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui fais au proscrit ce regard calme et haut
Qui damne tout un peuple autour d'un échafaud.

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui sais en quels coins des terres envieuses
Le Dieu jaloux cacha les pierres précieuses,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi dont l'oeil clair connaît les profonds arsenaux
Où dort enseveli le peuple des métaux,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi dont la large main cache les précipices
Au somnambule errant au bord des édifices,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, magiquement, assouplis les vieux os
De l'ivrogne attardé foulé par les chevaux,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, pour consoler l'homme frêle qui souffre,
Nous appris à mêler le salpêtre et le soufre,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui poses ta marque, ô complice subtil,
Sur le front du Crésus impitoyable et vil,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui mets dans les yeux et dans le coeur des filles
Le culte de la plaie et l'amour des guenilles,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Bâton des exilés, lampe des inventeurs,
Confesseur des pendus et des conspirateurs,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Père adoptif de ceux qu'en sa noire colère
Du paradis terrestre a chassés Dieu le Père,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Prière

Gloire et louange à toi, Satan, dans les hauteurs
Du Ciel, où tu régnas, et dans les profondeurs
De l'Enfer, où, vaincu, tu rêves en silence!
Fais que mon âme un jour, sous l'Arbre de Science,
Près de toi se repose, à l'heure où sur ton front
Comme un Temple nouveau ses rameaux s'épandront!

— Charles Baudelaire

~

Från tå till topp

din ömma kropp

jag rörde från tå till topp

med tungans topp

det blev ingen sinnenas flopp

~

= Erotica