den kärlek
jag till dig känner
obeskrivlig i ord
outtalad
som oftast
men ständigt varande
i en obestiglig känsla
fast din storm
ibland träd fäller
så att man backa från stigen får
traskandes över
hindrena du fäller
hoppandes över
de gropar jag gräver
i skyttefältets intensitet
likt den skytt
jag född till är
gropar o hinder
ehuru ej kärleken stoppar
även om hoppet ibland sinar
den djuplodade kärleken
där erfinns
obeskrivlig
oförklarlig
ständigt varande
i evig existens
emanerar
in aeternum
insieme
insieme
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar