~
min saknad
av min själ
som du stal
gör att mitt tomrum fylls av dig
mer än vad jag skulle tro
mer än vad som får plats
för jag sprängs av saltdränkta tårar
drunknar i kallsuparna som blir därtill
min saknad
av min själ
som du stal
amina
jag dränks av tomhet
i bistra saknandekänslor
av framtiden jag känner till
min saknad
av min själ
som du stal
amore
jag är där du är
för här är det tomt
förutom av havet som
så överrumplat mig
~
+ Ödslig saknad
Andra om: förhållande, smärta, saknad, kärlek
Du hade fått vänja dig vid
19 timmar sedan
1 kommentar:
Ett berörande konstverk, ah:)ett underlig känslottillstånd, när man blickar tillbaka och minns hur det var(då man skrev dikten, brevet), hur det kändes, känner man nostalgi, vemod.Utan att förglömma smärtan . . . viljans smärta, den begränsade viljan, eftersmaken av förkrossade drömmar, viljans kvävande fångeskap, den mentala döden av ouppfyllda löfte och förhöppningar den omanifesterade oförverkligade potentialen, likt en avbruten kroppslig och själslig orgasm:D :) ~ tack för läsningen:)
Skicka en kommentar