Naturens samhet

 

 

naturlighetens ögon böj, alltets sörj

fagerheten i dig så skönja, så nu

viskandes innerlighetens spärn, i spörj

 

skriandes så hjärtat gå inu, itu

speglande blixtar bränner vid solens barm

klaffrarna i bastu mitt, slår, sam per tu

 

saligheten utan harm, gediget varm

inhängnat hägn i böj av värmelockar

i hyddan din, astralt lycktad som ljusarm

 

skapelsens formation i ett du visar

beståendes utav själ, med kropp, fullt ut

alltets ådra inuti dig fastetsar

 

innanhöljet utav dig, skapelsens gjut

solida väggar av all närd existens

varelsen din må sväva fritt, i full njut

 

din divina natur, alltets konsistens

sam, allt i ett, för dig, det är pur azur

skönhetens så skapade preeminens

 

blicka ut; så divinhetens signatur















~

Harpans klang

 

man känner vibbarna från dig

utlysandes som en hel gudinna

en av de få, med extra börd

 

man smälter så inför dig

det finns inget, inget alls

 

som skulle få mig, att säga nej

till något alls, du ville eller önskade

 

hela din tillblivelse, essens

måste hela tiden få bliva till

 

varje cell i din skapelse

måste verka för att nå tillfredsställelse

o mer därtill

 

att föringa, försaka, förbjuda detta

hade varit att förmörka ditt innerliga ljus

 

å inte är jag, att önska dess hädasläckning

















~

Samspel

 

 

virvlande tunga

 

så att begäret besegras

samt extasen stegras

 

vulkaniska vulva














~